utställningar i urval:

2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 ········ Projekt via posten, 1999 1998Squash, Göteborgs konstfestival 1999 1997

contact

t.o.m. 3/12 på Natalia Goldin Gallery
Människans lust att låta sig luras har genom tiderna lockat de med makten över de visuella redskapen att skapa illusoriska effekter och gycklande spektakel. Emellanåt har exempelvis konsten klandrats för att svika sanningen, men oftast har trixandet snarare kittlat och roat. Nilsson bygger vidare på en fin tradition. Gallerirummet har förvandlats till en funktionalistiskt inspirerad trapphall i miniatyr, med trappräcken i järn, ströppelmålat golv, lysknappar som släcks efter ett kort intervall. Hisnande blir känslan när man överst stirrar ned i bråddjupet av våningsplan, för att plötsligt när snålljuset släcks stirra upp mot undersidan av en svävande svan i det djupblå rummet.     Jag minns som barn hur man läste om tillverkningen av klurigheter som periskop, gjorda av kartonger och snedställda speglar, med vars hjälp man kunde se runt hörn. Tekniken som Nilsson använder bygger troligen på att åtminstone två snedställda speglar reflekterar och motreflekterar bilder från de två minimala rummen som byggts upp och spegellänkats samman i galleriet. Lekfullheten och det hängivna utförandet påminner smått om grafikern Eschers lekar med löpande evighetstrappor och möbiusband. Betraktaren fångas i ett hamsterhjul. I Nilssons tappning blir det mest kul, men ett kallt stråk av obehag drar längs ryggraden när man tänker på konstnären som en från ovan manipulerande experimentator.